Tips om hur du belönar din hund

Privat bild - Inger T.


Just nu gäller detta:
När jag jobbar med min hund ska jag motivera den att göra rätt saker. Helst ska den själv komma på vad det är jag vill att den ska göra. Detta innebär att man måste ha ett stort tålamod och mycket is i magen så att man verkligen ger hunden en chans att komma på problem-lösningen själv. När den gör det, ska den få veta benämningen på problemet och få en kanonbelöning. 		   
Redan från början ska jag endast belöna korrekta utföranden av momenten. Varje gång man slarvar med detta gör man ju sig själv en björntjänst. Hunden lär sig då fel saker och det ska den inte ha obehag för senare. Det är ju inte hunden som har gjort fel! Undantaget är vid inlärning. Då kanske man måste hjälpa till genom att belöna när hunden är på väg att göra rätt så att hunden förstår vad man vill att den ska göra, men helst ska man undvika detta och låta hunden lösa problemet själv. Felet vi gör är att vi har så bråttom att nå resultat att vi tvingar fram en lösning genom att styra hunden till en sluthandling. Hunden behöver inte anstränga sin hjärna ett dugg och lösningen fastnar inte på samma sätt som när den får lösa problemen själv. Jo då - hundar kan reflektera över sina handlingar!
 
Det är också viktigt att belöna hunden när den självmant avstår från att göra en annan handling som den lockas av.
 
Som belöning ska jag använda bästisleksaker, jättegott godis, kroppsspråk och/eller bara rösten. Jag lär in en sorts belöningsprocedur: Jättebelöning - - - kroppsspråksbelöning - - - enbart rösten. Inledningsvis använder jag alla belöningarna - - - d v s Hunden får en bästisleksak som bytes mot jättegott godis efter en kroppsrörelse (ex.vis snurr, handklapp, etc) under det att rösten belönar och i inlärningen benämner den utförda handlingen. Så småningom får man inte alltid jättebelöningen utan bara godiset efter en snurr och muntligt beröm. Nästa steg blir att även ta bort godiset ibland och bara använda snurren och rösten. Även elithunden får ibland alla belöningarna, ibland bara muntligt beröm men alltid någon form av beröm när ett moment är slut, eller när några moment är slut, eller när alla moment är slut. Man skapar en förväntan - någonstans väntar en belöning!
 
Man kan även använda ett tävlingsmoment som belöning!!! Mina hundar har alltid älskat den tunga apporten och att klättra stegen. Alltså körs ett antal ”tunga” moment som fordrar koncentration och ”lydnad” från hunden varefter vi avslutar med tunga apporten. Sedan kan man ta ytterligare ”tunga” moment och sluta med att klättra stegen.
 
Jag delar upp tävlingsmomenten i många små moment och är inte rädd för att börja om från början igen om det blir strul.
 
Jag måste lära mig läsa min nya hund! Alla hundar är olika och man måste försöka lära sig att läsa just SIN hund. Måste även lära mig vilken typ av belöning och vilket belöningssätt just denna nya hund uppskattar mest och lära mig hur just denna hund reagerar på mina korrigeringar. En del hundar år ju mjuka andra hårda i psyket. Jag måste välja rätt styrka och form för min korrigering vid såväl glädje som missnöje.
 
Jag måste kommunicera med min nya hund! Ex.vis när man varit ute och jobbat med hunden kan man sätta sig bredvid den och titta den djupt in i ögonen och tala om hur duktig den varit som ”spårat”, ”letat apporter”, ”hoppat”, eller vad den nu har gjort. Speciellt när den lärt sig något nytt. Det finns signalkänsliga (blyga) hundar som inte vågar titta en i ögonen och då får man naturligtvis inte göra det, men man kan ändå vara förtrolig med sin hund och tala om hur duktig den är. Så småningom kanske den törs titta en i ögonen.
 
Jag gör Time-Out med hunden ifall den inte vill samarbeta hellre än att försöka tvinga den till saker som den inte förstår eller inte för tillfället är kapabel att utföra. Time-Out för mig och min hund betyder att jag avslutar träningen och binder upp den vid kanten av träningsplanen. Ägnar mig åt någon annan hund eller ekipage. Med andra ord får hunden sitta där och sukta. När hunden visar att den vill jobba igen hämtar jag den och tränar vidare.
 
Om jag måste markera missnöjdhet ska jag använda hundens eget språk så att den förstår att jag är missnöjd. Ett litet morr och en lyftat överläpp är mycket effektivare än skrik och ryck i halsbandet eller fysiskt våld. När såg man en hundmamma gapa och skrika eller slå sina valpar? Hunden har 15 gånger starkare hörsel än vi! Våld och ryck i halsbandet är mest kampuppfordrande och hunden förstår ingenting. Däremot kan en livlig hund som har blockerats av något - göras uppmärksam med ett litet korrigeringsryck i halsbandet.

Utebliven belöning ställer faktiskt mycket större krav än man kan tro!
 
Jag måste träna under sådana störningar som finns på tävlingar. Det bästa är att träna i en grupp där alla hjälper varandra med kommenderingar och störningar av olika slag.
 
Jag får inte låta grupptrycket ta bort vår träningsglädje och alltid komma ihåg att jag känner min hund bäst av alla!!!
 
© text Inger Tireland
© bild Maya Beike / Kjell Jufalk