|
foto: husse Gert-Inge Andersson |
| Det
hela började vid mycket unga år. Eftersom min Husse var yrkesmilitär så var jag hänvisad till att följa med honom. |
 |
 |  | ||
| Till
en början fick jag roa mig med en nalle och så förstås min napp. Men en dag sa husse att jag borde ha basker - annars kunde jag bli misstänkt för att vara spion. | ||||
 |
 |
 |
| Snart
fick de klart för sig vilken duktig förare jag var, därför fick jag börja som
truckförare - men sådana talanger måste man ta vara på - och därför var jag snart förare av stridsvagn | ||
 |  | |
| Så
började min befälsutbildning - där var jag suverän - tack vare mina sinnen - Lukt,
hörsel och syn samt en enorm uthållighet och dessutom en god skytt | ||
 |
 |
 |
| Nåväl
efter befälsutbildningen var jag tillbaka, men nu gällde det att lägga upp strategi
och på ett klokt sätt leda brigarden framåt - givetvis med mig i tätpossition. | ||
 |  | |
| Ja,
det där med att bli befäl har sina tråkiga sidor - mycket kontorsarbete - men
det får väl gå -Det värsta av allt är dock - torsdagarna - ni vet - då det serveras ärtsoppa - Då kan man inte gå på toan efter Husse - utan att ha gasmask med sig! | ||
 |